Angående uppbrottet med Alicias pappa – och artikeln i Hänt extra…..

En vän berättade en gång för mig hur vissa människor kan vända på allt……
_________________________________________________________________________
Det var när hon  skulle göra slut med en kille och hon sa ungefär att ”Du, jag känner att känslorna saknas från min sida så jag vill avsluta vår relation…men jag hoppas vi kan vara vänner ändå…”
*
Killen sa inget, satt tyst en lång stund…
*
Sen säger han: ”Du, jag känner att känslorna saknas för dig  så jag vill avsluta relationen..men jag hoppas vi kan vara vänner ändå….”
*
Tjejen funderade över att vet detta inte precis så hon hade sagt, men hörde han mig kanske inte?
*
Men hon valde att bortse från detta – men fann beteendet mycket märkligt…
_______________________________________________________________________
Ungefär så känner jag idag….
________________________________________________________________________
Då jag nu läser hur Magnus valt att kommenterade artikeln i Hänt extra….. 
*
”Det hände mycket konstigt under sommaren….och jag och min dotter mådde dåligt så jag valde lämna….”
________________________________________________________________________
Allt vänds plötsligt på….
_______________________________________________________________________
Och istället för att det var jag som fick nog och slängde ut honom då han ville resa bort fem dygn mitt under pågående förlossning….
…..så skulle han ha lämnat för att han mådde dåligt och upplevde saker som konstiga….
*
Det var ju jag och tre andra vuxna i min omgivning som tillbringade 40-50 timmar i somras till att försöka förstå detta märkliga beteende som jag upplever han hade/och har…..
*
Och både dom – och jag – sa åtskilliga gånger att det var ju detta konstiga beteende som fick mig att må mycket dåligt…(det står t om i läkarjournalerna..)
*
Att detta han gjorde var ju psykisk misshandel dvs att frysa ut någon, undvika kommunicera och svara på frågor, inte visa empati, agera totalt känslokallt och inte se andras behov än egna….är inget bra beteende….
_
Likaså att skuldbelägga….och heller inte ta eget ansvar för saker utan låta andra människor ta detta….är inget bra beteende…
_
Människor runt mig har ju inte sett mig må såhär dåligt på 10-12 år – då jag befann mig i en annan destruktiv relation…
_
Men jag kan säga idag inser jag att ”tyst” misshandel – är på många sätt mycket värre att uppleva….än leva med någon som får sina utbrott pga impulskontrollbrist, men ändå kan vara ”bra” person mellan dessa…vilket var fallet för 10-12 år sen….
*
Men jag är tacksam för att jag innan i livet har gått igenom en destruktiv relation – då både jag och min omgivning reagerade snabbare denna gången och jag insåg ganska fort att jag måste ta mig bort från detta….
*
För detta märkliga beteende påverkade mig så negativt, att  jag kunde inte må såhär när jag nu skulle gå igenom en förlossning och ta hand om en bebis…..
..
Det tog ju all min energi….
…..men jag hade samtidigt panik ”hur ska jag klara bebisen ensam med min skada…” ?
*
Eftersom han nu vänder på allt i sitt uttalande känner jag att jag vill berätta lite mer av min upplevelse….
*
Vilket jag faktiskt inte tänkt göra mer än det som står i artikeln i Hänt extra denna veckan….
________________________________________________________________________
Och ja, jag skäms över och är arg på mig själv att inte ha tagit in alla varningssignaler som fanns….’
_______________________________________________________________________________
.
…..så det behöver ingen tala om för mig hur dumt detta var, för jag har redan varit arg på mig själv för detta….
😉
________________________________________________________________________
Förklaringen till varför jag gjorde det?
_______________________________________________________________________
Ja, dels ville jag tro på det som sades till mig i början av vår relation, men jag tror även att min längtan efter ett barn  var större än mitt förnuft…
😉
Det positiva är ju att idag finns det ju denna lilla underbara fantastiska tjej till vid min sida..som jag får vakna bredvid varje morgon med ett leende på läpparna…
Och självklart hade det varit min högsta önskan att hennes pappa skulle vara den som låg bredvid och kunde få uppleva detta med – men så är det inte och det fanns liksom inget alternativ att välja till slut för min del…tyvärr…
Hade en person som man talar om hur dåligt man mår av någons beteende tagit det till sig – och velat förändra – då är det en annan sak, men om man bara slår det ifrån sig så går det ju inte…
_______________________________________________________________________
Vi kan bara ta ansvar för våra egna handlingar och beteende, och det är bara vi själva som kan förändra saker…
____________________________________________________________________
Det positiva idag är ju även att Alicia idag har  kunnat få bra kontakt med sin halvsyster på pappas sida genom hennes trevliga kloka mamma – som vi nu träffat flera gånger efter uppbrottet. 
Och att han skulle ha lämnat pga att ”rädda dottern”….som han själv kommenterat i tidningen.
Ja, för mig är detta enbart en efterkonstruktion för att ”måla upp” ett slags försvar för sitt egna  dåliga beteende….och att då använda sin 7 åriga dotter som ursäkt för detta – ja, det gör man inte tycker jag….(det heller…)
Visst påverkades alla barn av att jag mådde dåligt av hans beteende mot mig. Men mina barn förstod ju varför.
Och när min ena dotter vid tillfälle säger ”Men varför svarar du bara inte när man pratar med dig…?” .och även ”varför är du så känslokall?”
Då säger det rätt mycket….för hans beteende var ju märkligt även för dom….tyvärr…
😉
.
Och det negativa då  – ja, det är att även jag nu troligen kommer ha stora problem med att få till en bra kommunikation med pappan till mitt barn…
_____________________________________________________________________
Idag vet jag ju detta….lätt att vara efterklok….
_______________________________________________________________________
Då jag mötte honom, fick jag ju bilden av en man som ville ta stort ansvar för sitt barn och att det var en person som kunde kommunicera bra…. som klarade leva i familj med allt vad det innebär…
Men jag har nu lärt mig att det finns de personer som kan prata om ATT kommunikation är viktig i en relation – men som sen inte kan kommunicera….
Det är en sak att säga att man har svårt att prata om saker, dvs att man är inbunden – för även detta har jag mött i relationer innan – men det är en annan sak…
_______________________________________________________________________
Då är man ju medveten om att det är så…
______________________________________________________________________
I detta fallet upplever jag att den  medvetenheten inte finns tyvärr….och det är för mig märkligt att man vid 40-50 års ålder inte har den självinsikten att veta hur andra upplever ens personlighet…
Och att man inte känner till sina svagheter och styrkor…
Jag vet även nu att man kan prata om att man VILL ta ett ansvar för sitt barn. men sen gör man inte detta….utan man säger till mig och andra att man ”Ska ta sitt ansvar” men i praktiken ser det sen annorlunda ut….
Likaså fann jag det märkligt att på det år vi var tillsammans inte ha fått möta en enda vän eller nära person till honom,  frågan är ju varför det är så?
Och det är väl därför jag uttrycker även i artikeln att jag tycker synd om honom trots att jag upplever att han har behandlat mig illa…
 ….för på något sätt tror jag att jag inte är den enda som mått dåligt av detta märkliga beteende innan…….
____________________________________________________________________
Och det gör mig ledsen för hans skull att det är så, och det gör mig ledsen att han inte heller vill ta reda på ”varför”….
______________________________________________________________________
Jag har ju även försökt  förstå ”varför” …
Jag har försökt att finna lösningar på hur vi ska kunna kommunicera, men nu har han även tackat nej till samtal via socialen…
Jag har även frågat ”Varför trio du vår kommunikation krockar?” och då fått svaret att jag misstolkade, jag var otydlig etc
Kort sagt: Ansvaret för detta låg på mig….
Och jag har många dåliga sidor – men att jag inte är kommunikativ av mig har aldrig innan varit en svaghet jag fått påtalat att jag har….
😉
Det gjordes en anmälan till socialen med mitt godtycke –  då jag i somras mådde så dåligt av hans beteende att jag fick söka hjälp,
Jag kunde inte sova, var extremt stressad av att leva med detta märkliga runt mig…
Anmälan gjordes då att vi kunde få dessa samtal samt att de skulle kunna sätta in insatser om han nu uteblev och inte tog något ansvar, pga att jag har min whiplash behöver jag ju denna hjälpen….
Jag var ju beroende av att han höll sitt löfte om att ta ansvar för vårt barn pga min skadas inverkan…
Mitt förslag både innan och på socialens möte var även att ”han kan få ta sitt ansvar för Alicia i mitt hem – att vi nu gör detta som ”kompisar”  – men det ville han inte…
Utan han önskade ”växelvis” boende med en 2 mån gammal bebis….
_____________________________________________________________________
Vilket inte är bebisens bästa…..det upplyste socialen honom om...
_____________________________________________________________________
Då föreslog han varannan helg….men inte heller detta fungerar ju med ett så litet barn…
Jag har ju ensam vårdnad, men på mötet föreslår även pappan gemensam….
Socialen frågade hur han tänker då…?
Om han nu tackar nej till samtal, nej till att ta sitt ansvar hemma hos mig…men ändå anser han att vi ska kunna ha en gemensam vårdnad?
Det känns ju ganska märkligt…och det är bara en av de märkliga sakerna jag har upplevt…..
_______________________________________________________________________
Vad är det då som jag upplever har varit och är så märkligt?
_______________________________________________________________________
Att vara olika är ju i sig inget bekymmer i en relation, jag har haft relationer både med män som varit öppna eller slutna, män som har kunnat prata om känslor eller inte…
Likaså har jag mött män som sagt att ”jag har ett häftigt humör” eller ”jag kan bli deprimerad ibland”….
Det är en sak…
Men att möta någon som beskriver sig själv med helt andra ord än vad omgivningen sen får uppleva – det har nästan aldrig hänt mig innan – och framförallt inte i denna ålder då de allra flesta människor känner till sina svagheter och styrkor…
Att man beskriver sig själv med ord som att man tar ansvar, tycker om att kommunicera och att man vill reda ut saker…
….för att senare få uppleva  en man som agerade motsatsen…
__________________________________________________________________________
För mig fungerar inte detta i en relation….
_________________________________________________________________________
Framförallt inte om man är höggravid, ska ha barn  och behöver konkreta lösningar på om man ska bo ihop eller inte – och hur man tar sitt ansvar för barnet….helst då innan det föds…
😉
Jag har mailat säkert 20 talet gånger samma fråga, hur och när vill han ta sitt ansvar för Alicia….jag har med min omgivning ställt den åtskilliga gånger…
När jag hade ett första möte hos socialen i somras – för att då se vilken hjälp jag kunde få om han nu struntade i allt – så bad jag honom skriva ner om, hur och när han ville ta sitt ansvar….
Då skrev han som svar på frågan:  Hur och när vill du ta ditt ansvar?
Följande mening….
”Ett barn ska knyta an till båda sina föräldrar…” 
Vilket var för mig mycket märkligt svar…..och ungefär så har det varit….
Lite som om man drar ”floskler” för att det ska låta bra men man förstår inte själva innebörden…??!!
_____________________________________________________________________
Jag vet inte….men jag har aldrig innan i livet upplevt något såhär konstigt….
_________________________________________________________________________
Har ni sett Saga i BRON?
Jag kan säga att jag har känt mig som den där kollegan till henne som blir frustrerad över hennes oförmåga att se socialt samspel, att veta vad och hur man ska säga, eller ha förmåga att kunna se andras behov, läsa andra människor och visa empati….
Vi fick även uppdraget av en kurator på KK att bestämma hur det ska se ut när Alicia föds….vi hade sen 6-7 timmars möte hemma med tre andra vuxna…
Och det kom då upp märkliga förslag som att:
”vi anställer en au pair” till en bebis för hans del så han kan jobba (för att han behövde jobba insåg jag under sommaren)…
…..kanske kunde han ”jobba” samtidigt som han ska ta hand om en bebis (sin del),….
Kanske kan han komma hem 17-21 varje kväll och vi hade ett separat boende och ta ett ansvar för att sen på helgen ha Alicia 10-20….?
Allt detta är ju inte Alicias bästa…
…..så efter 6-7 timmars samtal kom vi fram till att vi bor ihop 6 mån – som vänner eller par spelar ingen roll – han tar 6 mån föräldraledighet…
Jag tror han fick frågan 10 gånger om detta nu känns ok för honom?
Och det gjorde det…
Två dagar senare kom vi till kuratorn…
Där ändrar det sig IGEN….backar på förslaget vi kommit fram till, och vi var tillbaka på ruta ett…
Sådär höll det på….hela sommaren…
Ett undvikande att svara på kommunikation, satt tyst, frös ut etc Ändrade sig, sa en sak gjorde en helt annan osv…
________________________________________________________________________
Och han har alltså inte än idag svarat på frågan ”Hur” han ska ta ett ansvar för vårt barn…
___________________________________________________________________________
Inte heller valt att träffa henne trots inbjudan från min sida….då han haft ”annat inbokat” då jag bjudit in honom…..
Vilket även det var för mig märkligt – hade det varit jag som inte träffat min dotter sen hon föddes hade jag avbokat allt annat….
_______________________________________________________________________
Men det är jag det…
____________________________________________________________________
Jag föreslog även att vi skulle ha enskilda samtal – för att kunna mötas måste man känna sig själv…men då ansåg han att ”där fanns inte problemet…”
Jag försökte ”lära” mig hur jag skulle göra för att nå honom, frågade
”Vem kan kommunicera bra med dig?”
Tänkte att då kunde väl den personen lära mig vad jag gjorde fel….
Men då ville han inte namnge den personen….
Frågade vad jag gjorde som gjorde honom ledsen, vad jag kunde ändra så han skulle må bra?
Då svarade han: ”Det har jag koll på…”
________________________________________________________________________
HUR ska man då kunna göra något så relationen blir bättre?
_______________________________________________________________________
När Alicia var fem veckor tog jag kontakt med mamman till hans dotter sen innan då jag kände att även hon måste ju undra om sin lillasyster……
Och nu har vi träffats flera gånger och dottern har varit så glad att få chansen att komma över hit och träffa lillasyster hos oss…
Det måste ju  blivit lika märkligt för henne i somras, hon kan ju heller inte förstå varför jag mådde dåligt då…men hon fick ju se nu att jag mår bra idag! 
:-)
Jag och mamman hade inte fått träffas innan, men vi är faktiskt mycket lika varandra – och hon är både klok och trevlig! 
______________________________________________________________________
Hur framtiden ser ut?
______________________________________________________________________
Ja, det vet jag inte idag…..men jag hoppas ju på att han vill  ha samtal längre fram, så får vi se vad som framkommer där och hur vi kan gå vidare. 
Jag vill ju aldrig tro att någon beter sig dåligt medveten utan det finns alltid en förklaring till varför….
 –
Jag kan även förstå att han mådde dåligt men när jag frågade vad jag kunde göra för honom, så fick jag inget svar på detta heller mer än ”det har jag koll på” och då är det mycket svårt att reda ut saker…
Men jag hoppas att vi kan reda ut detta…..
– 
Jag känner bara att jag gjort allt i min makt just nu att försöka förstå och kunna fram till honom, men jag upplever att detta är mycket svårt…och det gör mig faktiskt ledsen att det är så!
Kanske finns det människor runt honom som når honom bättre än mig, jag vet inte?
Just nu måste jag lägga energin på rätt saker – och det är att ta hand om Alicia och Bella, Ida…
__
Och visst kanske det var fel av mig att ge Alicia sitt namn och boka dop, men eftersom jag inte fick respons på mina mail, eller kommunikation med pappan på annat sätt, utan jag lämnades att gå igenom förlossningen ensam (trots att pappan blev inbjuden att vara med) samt har jag fått ta allt ansvar ensam för Alicia, så visste jag ju inte ens om han ville vara en del i hennes liv. 
*
Därför fyllde jag i namn på henne när papper från skattemyndigheten kom, efter en diskussion med de som fanns runt Alicia om vad hon borde heta för vi ansåg att hon ”inte var en Charlee” när hon föddes…
Likaså bokade jag dopet då nästan alla tider var bokade hela hösten och sen kommer julen mm och jag ville ha ett dop innan januari då det blir kallt och min nacke fungerar ännu sämre…
Fel eller rätt av mig, vet jag inte. Men om jag fått vänta 6 månader på att få svar om han ska ta f ledigt eller inte, så tänkte jag inte vänta 6 mån på att få svar om när vi ska ha dop eller ej…
Det orkade jag inte!
:-)
Alicia mår i alla fall bra och har alla sina fina storasystrar som älskar och tar hand om henne. 
Och hon är omgiven av kärlek och bra energier 😉
Ha en fin dag!
Kram Cecilia

11 reaktion på “Angående uppbrottet med Alicias pappa – och artikeln i Hänt extra…..”

  1. Jag har aldrig mött ett sådant märkligt beteende i hela mitt liv. Kommer aldrig förstå hur en människa kan vara så känslokall mot andra.Hoppas att han söker hjälp både för sin egen skull och för sin omgivning.

    1. Tyvärr blir det nog inte så….utan de som söker hjälp är de som utsätts för dåligt beteende….för att kunna lära sig hantera det…:-( tyvärr…

  2. Jag är bekant m Magnus. Han är en fullblodsskykopat och narcissist. Extremt trevlig, inställlsam och charmig när han vill ha ngt men i grunden känslokall, empatilös och emotionellt mycket störd. Vet inte om du har tänkt på det men det faktiskt också du beskriver honom ovan men med andra ordalag. Håll dig borta från honom. Mitt tips! !

    1. Jag vet inte vem du är men efter det du skrivit blir jag ännu mer orolig för min dotter än jag var i somras. Jag såg detta konstiga beteende då och hur dåligt hon mådde av det. Jag vore tacksam om du tog kontakt med henne. Tack på förhand.

    2. Ja, problemet är att det är svårt när vi har barn ihop….därför skulle jag uppskatta om du kunde maila mig lite mer om vad du har för erfarenhet….jag vet att jag inte känner dig då jag har kollat med alla i min omgivning om någon har skrivit detta. Och så var inte fallet. Därför undrar inte bara jag utan fler med mig vem du är….och vad du har upplevt…. Tacksam om du återkommer till mig. :-)

  3. Han har dessutom blivit fälld för barnmisshandel i två instanser. Domarna är offentlig handling. Just saying. ….var försiktig!

  4. Utan att känna mannen i fråga låter han som han har någon form av personlighetsstörning. Tror du tyvärr råkat på en narcist, som Maria säger, låter som en man jag själv träffade på en dejtingsida och dejtade ett kort tag, tur jag slapp billigt undan. Men just det där hur han lyckades få mig att tro att JAG inte kunde kommunicera bara för att han pratade mycket-men egentligen inte sa något av substans.

    1. Ja…..känner mig rädd för det….därför viktigt om nu någon känner honom sen innan kan höra av sig och berätta om de vet mer. Jag vet ju inte ens vilka ”vänner” han har…jag har inte träffat några vänner till honom under vårt år tillsammans mer än ett par grannar som han vad jag förstår träffar en gång om året…..men även detta hade ”en förklaring” enligt honom….:-( Dock inser jag mer och mer att jag verkligen INTE känner honom alls….och beteendet är ju nu bara ännu märkligare efter han ”åkte ut”….

    2. Ja….något är det iaf som inte är okej….men ”vad” detta är måste han ju tyvärr själv reda ut själv…..För den enda vi kan förändra är oss själva. Och jag måste ju fundera över ”varför” jag inte såg det jag borde sett ;-)…Även jag kände för första gången i mitt liv att jag måste ”vara dålig” på att kommunicera och uttrycka mig…fast det är då första gången i mitt liv jag fått höra det. Att jag ibland pratar för mycket däremot…;-) det vet jag ju…! Ibland kan tydligen människor prata ”om” hur viktigt det är att kommunicera och även ta ”floskler” från faktabaserade nätsidor som då ska övertyga att ”man kan kommunicera”….men det innebär ju inte att man ”kan” kommunicera…;-)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *