”Quasimodo”, kärlek på TV…Osteopat Brydes, Mia & Nettans..och Vaccination! ;-)

Ja, det där med att ha en liten bebis ensam – var ju inte enligt planen, men just nu känns det rätt okej…..

:-)

Men man tar inte beslutet att gå igenom både förlossning och småbarnstid ensam…..om det inte finns starka skäl till att göra allt det ensam….Tillslut väger man för- och nackdelar mot varandra och avgör vad som är bäst för det egna måendet…..och Alicias mående….och man kommer fram till ett val.


 

Och jag har ju nu betydligt mer positiv energi runt mig idag – fina vänner och familj som erbjuder sin hjälp – och bara det får mig att ”orka”……


 

:-)

Fast jag kan säga att det behövdes verkligen lite hjälp förra veckan…

Jag har ju som många vet redan problem med min whiplashskada – som nu då blir sämre pga att Alicia blir tyngre och vädret blir kallare – men att jag även skulle vakna med ryggskott i förra veckan….

Ja, det hade jag liksom inte räknat med!

😉

Jag kom INTE ur sängen….(knappt)

Fick rulla ur och sen halta fram….framåtböjd som Quasimodo i Ringaren från Notre Dame! hehe


 

HUR gör man då? Hur löser man det?


 

:-)

En liten bebis kräver ju rätt många lyft på en dag  och det är ofta inget man tänker på – men när man inte ”kan” alls – ja, då kan jag säga att då tänker man på det hela tiden….

Varje lyft blir en utmaning…

Om man sen går till den superduktiga osteopaten BRYDES i Vellinge – som nu behandlat min whiplashskada hela hösten så att inte vänster arm lägger av helt – och han säger: ”Nu FÅR du inte lyfta när du har ryggskott..!”

Och jag svarar ”…men HUR ska jag kunna lösa det…?”

😉

haha

Men så löser det sig ändå….som allt alltid brukar göra förr eller senare!


 

Det är inte hur du har det – utan hur du tar det!


 

En underbar mamma och fina stora syskon som hjälper till så mycket de kan. Och som ”skällde” på mig om jag ens försökte lyfta Alicia….;-) haha ”MAMMA nu bär du INTE!! Vi tar henne…!”

😉

Sen gick jag till läkaren….

…..som skrev ut ”okej mediciner” att ta nu när jag ammar…och då kunde jag iaf stå upprätt efter några tabletter…

😉

 

Så ja…..förra veckan gick trots ryggskottet bra…

:-)


 

Allt går ju bara man vill!


 

Nu är ryggen lite bättre och Osteopaten fick ta en vända till i denna veckan så det blev lite mer kurerat.


 

Har ni aldrig provat en osteopat för era nack- rygg problem?

Gör det!  Brydes i Vellinge


 

För mig har han verkligen hjälpt en hel del  – och jag hoppas nu att han kan få ännu mer ordning på min nackskada…..

Vem vet – det kanske kan få komma en dag i framtiden utan smärta och problem med nacken?!

😉


 

Det sista man ger upp är hoppet! 


 

Ja, och sen i måndags blev det ‘även första vaccinationen för lilla Alicia….och hon SKREK…stackarn….en spruta i varje knä….

😉

Men snabbt blev hon glad igen  – blev dock lite påverkad av vaccinet under veckan, men bättre nu!


 

Och ”lilla” Alicia kanske man snart inte kan säga….?


 

😉

För i måndags vägde hon hela 6 115 g…och hon är ”bara” 13 veckor!

😉

Men väldigt ”stadig” och mycket pratsam för sin ålder! Hmmm….undrar vem hon kan ha ärvt ”prat” förmågan av? hehe


 

Igår fick jag även trevligt besök av min ”tvilling”!!


 

😉

Anette från Mia och Nettans i Svedala. och lilla Alicia fick nya fina kläder!

:-)

20161125_140932

Och att ”Nettan” är min tvilling – ja, det är för att många människor tycker vi är ”lika” 😉

När jag var med i Ensam mamma trodde några att det var ”hon” som var med….fast hennes sambo blev nog ganska konfunderad då kan jag tänka mig!

😉

Mia och Nettan – har förresten öppnat en ny butik i Limhamn (gamla Pelles) Så kika gärna in där om ni inte varit där!

Antingen i Malmö eller Svedala.

De har väldigt mycket fina saker och säkerligen massor av JULKLAPPS tips!


 

För snart…..är det ju jul…..


 

😉

Tiden denna hösten har bara flugit i väg….fast massor har ju hänt….

:-)

Både bra och dåliga saker….

Till sist vill jag bara säga att det är trevligt att få nya ”vänner” på FB (troligen pga artikeln i tidningen) men det är just det – vänner!

Jag lägger gärna till er men jag vill inte ha några nya ”dejtingförslag”……

Så svarar jag inte på mail är det inte för att jag är arrogant och otrevlig – utan det är enbart för att jag inte orkar just nu.

Jag orkar knappt höra av mig till vänner och familj just nu….’

😉

Att inte ha sovit mer än 2 timmar i sträck på 14 veckor tar på energin kan jag säga….

Och efter relationen med Alicias pappa känner jag verkligen inte för att ens fundera på om det finns en ny ”bra” man därute…..

Jag måste landa i detta, och i varför jag inte såg det jag borde ha sett…

Varför det är så?

För jag tycker inte jag ställt för ”höga” krav  i mitt liv på en man….

Jag sökte ju en ”riktig karl” i Ensam mamma söker….

Och nu i efterhand var ju TV på många sätt bättre på att ”kolla” upp killarna än vad jag kan göra själv….haha

Sen fanns det andra skäl varför den relationen inte höll mer än några år efter programmet.

Men det var ju ingen ”dålig man” i alla fall som jag fann där….och faktum är att de flesta av mina ensam mamma killar var ”bra” killar!

😉


 

Så slutsats av det….

”Jag låter bara TV söka efter en framtida man till mig igen?”


 

😉

Är det verkligen så svårt att kunna finna en ”bra” man i den här åldern?

För jag hör om fler kvinnor som råkar träffa män som inte behandlar dom bra….

Helt galet att det är så!

Att hitta en man som verkligen KAN kommunicera – och då menar jag inte kunna prata OM kommunikationens vikt utan att han verkligen kan och vågar uttrycka sig…

….och som kan föra en tvåvägskommunikation på ett bra sätt….samt en man som inte slår eller fryser ut…

En man som har god självkänsla, självinsikt, samt är i kontakt med sina egna känslor och inte har bekymmer med att visa andra känslor och /eller empati……en man försöker och vill ”förstå” hur någon annan tänker mer än en själv  – och detta är ömsesidigt….samt en man som ”tar ansvar” och är ”bra” med barn….

😉

Har jag för höga krav då?

Ärligt talat…

Jag tror nog att de ”bra” männen är och förblir gifta…..

😉

….men vem vet – det kanske finns någon man i framtiden som ”blivit” över  – eller blivit ensam av andra skäl  – som då skulle kunna motsvara ”min drömman”?

Men fram tills dess…ja, då är jag enbart mamma!

😉

Ha en fin fredag!

Många kramar

 

 

 

 

Alicias dop – borttappad dopklänning…Filmlänk! Stort tack alla underbara fina vänner och familj som uppvaktade Alicia på denna stora dag!

Produktion: FZ webbfilm – www.webbfilm.se


Så nu var den fina underbara lilltjejen – Alicia Aurora Charlee Hope – äntligen döpt….


Att föda barn är helt fantastiskt – men det är det även att få vara med om alla dessa små stunder som påminner en om vilken gåva det är att kunna få barn….

Ett dop, är speciellt då det på något sätt ger en känsla av att livet kommer mer nära, känslorna är starka och närvaron av familj och vänner blir mer påtaglig….

Kort sagt: Man känner bara ännu mer att livet är för värdefullt och definitivt inte värt att lägga på negativa personer eller saker som inte kan förändras – utan energin ska läggas enbart på det positiva!

Och det där med att tänka positivt är så viktigt.

När Alicias pappa på vårt enda möte med socialen, snäste fram orden till mig ”Du är fattig!” – när jag frågade om han ville betala underhåll för Alicia? Eller om jag skulle begära detta genom försäkringskassan…det är för mig enbart så dumt….

För jag är inte fattig 😉  – utan jag är rik på kärlek, vänner och positiva människor runt mig.

Mer än så kan jag inte begära.

Sen att jag naturligtvis får kämpa med ekonomin ensam med tre barn och sjukskriven det är en annan sak. Men vi har så vi kan leva ett normalt liv och må bra. :-) Det räcker.

Och förstår man inte att bli lycklig i livet består av helt andra saker än att ha massor av pengar – så tycker jag faktiskt synd om dessa människor. Men kanske var det därför Alicias pappa även smet sitt ansvar? Kanske fanns det ett företag som betalade honom mycket mer i lön än han hade fått som pappaledig……? Men att säga att man smiter sitt ansvar pga pengar….ja, det låter ju inte så bra i andras öron. Så istället använder man andra ursäkter…

Oavsett  det är hans förlust.

😉

Men Alicias dop – ja, det blev enbart positivt!

:-)


 

14502969_10154191140384039_3513317582539116915_n14681618_10154247493549039_2927486323815864156_n-1

:-)

För tjejen ovan Alicia – är en av de positiva sakerna i mitt liv, liksom även Bella och Ida är….och som Melina sjöng på dopet ”Ni betyder allt för mig” och jag älskar er!!

Och jag älskar er alla precis lika mycket!

Ida ville inte vara med så mycket på dopfilmen och framme vid altaret – så lägger in en extra bild här på mina två underbara stora tjejer…..

😉

Ida till vänster – Bella till höger

20160213_134613

Finaste Ida!

20160621_131929 - kopia (2)

Och finaste Bella!

20160621_195000 1 - kopia - kopia

😉

Och trots  lite sista minuten sjuka personer som föll bort…..och en bortslarvad dopklänning som någon (läs jag) råkade slänga i soppåsen….haha….då jag hade lagt den i en Ica kasse som sen blev flyttad på och då trodde jag det var sopor….

😉


Ja, så förutom allt detta lilla kaos – blev dopet väldigt lyckat!


….men det där att kunna planera och  genomföra ett dop ensam med tre barn mellan amningarna…

Ja, det är inte alltid det lättaste…

😉

Och det är en annan positiv sak i mitt liv – att jag är tacksam för att vara omgiven av en fantastisk mamma som alltid finns där, min familj och underbara vänner som alltid hjälper till och ställer upp….oavsett!


Jag uppskattar er alla oerhört mycket!

Tack för att ni gjorde Alicias dopdag till en väldigt fin dag!


…..så även om nu Alicias pappa ännu har valt att utebli i hennes liv (och inte ens träffat henne än eller svarade på inbjudan till dopet) – så gör det mig mycket glad att den här lilla tjejen – ängeln – är omgiven av så mycket kärlek och ömhet från andra människor runt henne!

Jag blir faktiskt tårögd bara att skriva om det….men även av att se den underbara filmen ovan – där jag verkligen ser hur mycket kärlek det finns runt Alicia….

Det betyder så oerhört mycket för mig att ni alla finns!

15034040_1297624600270459_1659494993_o

Och en ängel..Ja, det var även det Alicia fick på dopet!

En ängel som ska få hänga i kyrkan ett år, gjord av glas från Bethlehem, sen får Alicia hämta hem den när hon blir ett år!

Fin va!

😉


Att få hela detta fina dop filmat av härliga Frederik Fritz Schibli  – ja, det blev bara så bra…stort tack!

Produktion: FZ webbfilm – www.webbfilm.se


:-)

…och även alla fina bilder i inlägget är mestadels tagna av Fritz –

Vem är då Fritz?

Jo, denna man är även Woman in red galans fotograf/filmare och eftersom han gjorde ett superbra jobb där, så  kunde jag inte valt en bättre person till att dokumentera Alicias dop. (se gärna filmen ovan den ligger även på min you tube kanal)


Stort tack även till de tre faddrarna!

Vi valde tre feér som faddrar – därav namnet Aurora, törnrosas feér men i vårt fall valde vi bort den onda fén…

😉


De bästa underbaraste finaste faddrarna är….

Nina Sandqvist, och tack  för att du sjöng inledningen till dopet med Melina Carlsson. Det gjorde du kanonbra!

😉

15060354_1297642213602031_2065175127_o

Camilla Heldt Knutsson, och tack  för att du hittade den bortslarvade dopkläninngen (hon jobbar ju på förskola så är ju van att hitta det barn slarvar bort…hehe ;-)…)

15044883_1297583586941227_490526751_o

Susanne Lindberg, som tyvärr inte kunde vara med – men hon skickade en underbar dikt till Alicia genom Nina! Tack

:-)

Sången på dopet framfördes av fantastiska underbara Melina Carlsson tack för din fina stämma på Alicias dop!

En underbar trevlig och duktig sångerska – mer av henne hittar du här på länken nedan.

Och om nu någon inom musikbranschen vill fånga in denna lilla sångfågel och ge henne en chans till att få dela sin röst med fler – bara hör av er!

😉

https://www.youtube.com/results?search_query=melina+carlsson

15034337_1297897880243131_1240596747_o

Och stort tack även fina duktiga Olivia – som sjöng 7-years för Alicia. Starkt gjort av en 14-åring att våga ställa sig i kyrkan framför ca 50 talet personer. Själv hade jag aldrig vågat det vid 14…inte ens vid 43….

😉

15034253_1297930716906514_77978259_o15053414_1297930713573181_524438588_o

Vem är då Olivia?

😉

Jo, Alicias pappa uteblir ju ännu från Alicias liv, men däremot har jag och hans ex fått en mycket bra kontakt – hon är både klok och trevlig!

😉

Så genom henne kan Alicia numera umgås och träffa sin halvsyster, samt då hennes halvsysters halvsyster som även hon vill träffa lilla Alicia.

Olivia, som sjunger 7-years låten i filmen ovan är då….Alicias halvsysters halvsyster…..

Haha

😉

Ja, det där blev långt….så Bella tyckte att vi kunde kalla Alicias halvsysters halvsyster för ”saskon”…..för det finns väl inget namn för detta annars? Eller?

Så Olivia är Alicias ”saskon”…!

 

:-)

 

Den fina doptårtan är gjord av en gammal elev till mig, som även hon heter Cecilia….och lite snäll måste jag varit som lärare när hon nu ville göra doptårtan 14 år senare till Alicia….

😉

Och fyra namn…ja, det innebar 4 tårtor…

:-)

15033848_1297590196940566_1269833408_o15033967_1297590193607233_1086982103_o

Tårtan blev mycket uppskattad! :-)

15044764_1297590200273899_932092117_o15065062_1297590203607232_18336736_o

Dop presenter…..jättefina allihop! 

:-)

15034007_10154327280739039_40886569_o15045342_10154327280529039_1896832110_o

 

Dopet….

14976296_1297716510261268_117782268_o15044861_1297905793575673_236330352_o15034000_1297597343606518_1671031147_o

Här blev en liten stund gnäll men det var precis innan mat…;-)

Och den rosa klänningen Alicia bär här på bilden nedan….ja, den hade jag på mitt dop för…..43!! år sedan…lite kul!

😉

15034040_1297597313606521_583966420_o

Många ville kramas med Alicia….;-)…

15034433_1297597310273188_2065464377_o 15044615_1297590223607230_1339947920_o

Fler bilder från dopet….

15044890_1297914333574819_628288071_o15045330_1297914326908153_408286741_o15045400_1297583580274561_2065823533_o15052000_1297695033596749_1495825338_o-kopia15052206_1297625353603717_1088178138_o-kopia

Bella ville gärna vara med framme vid altaret…….medan lillasyster Ida var den som fixade både den fina dukningen tillsammans med mormor och tipsrundan som alla gäster fick gå efter kyrkceremonin!

Och tack Göran! För din insats med att hjälpa Ida styra upp tipsrundan och för akuthjälpen med att fixa ny choklad…

Tack alla – som hjälpte till på ett eller annat sätt med att fixa till ett härligt dop!

Och tack fina Jonna Balogh för din närvaro, trots att du har det så jobbigt med dina sjukdomar b la EDS som du kämpar hårt för att sprida, så kämpade du dig även till Alicias dop! Tack!

Kika gärna in på länken nedan om du vill stötta i deras kamp att sprida om EDS. #fightforeds

https://www.facebook.com/groups/103015843069329/?fref=ts

:-)

15053345_1297583593607893_660095596_o-kopia 15060326_1297597336939852_1990722100_o  15060353_1297583623607890_46431906_o 15060354_1297642213602031_2065175127_o-kopia  15060370_1297597333606519_356497285_o-kopia 15060484_1297914336908152_412472508_o15064055_1297628850270034_1430179048_o 15064088_1297619206937665_365878883_o 15064180_1297677236931862_1145308490_o 15064955_1297597323606520_1849937023_o15064986_1297696700263249_1140730747_o 15065042_1297914323574820_78347264_o15065122_1297600746939511_867253269_o15065156_1297722683593984_1792853967_o

Redigering av dopfilm pågår….;-)…..och den kom levererad dagen efter! :-) Inte som att få vänta 6 veckor på skolfoto….

15086360_1296454940387425_1991235572_n

Nedan….Nina, Jag, Alicia, Bella, Camilla och prästen Louise! 15101899_1297583613607891_1477743213_o

Ha en fin dag och var rädda om varandra!

Kramar C.

 

Angående uppbrottet med Alicias pappa – och artikeln i Hänt extra…..

En vän berättade en gång för mig hur vissa människor kan vända på allt……
_________________________________________________________________________
Det var när hon  skulle göra slut med en kille och hon sa ungefär att ”Du, jag känner att känslorna saknas från min sida så jag vill avsluta vår relation…men jag hoppas vi kan vara vänner ändå…”
*
Killen sa inget, satt tyst en lång stund…
*
Sen säger han: ”Du, jag känner att känslorna saknas för dig  så jag vill avsluta relationen..men jag hoppas vi kan vara vänner ändå….”
*
Tjejen funderade över att vet detta inte precis så hon hade sagt, men hörde han mig kanske inte?
*
Men hon valde att bortse från detta – men fann beteendet mycket märkligt…
_______________________________________________________________________
Ungefär så känner jag idag….
________________________________________________________________________
Då jag nu läser hur Magnus valt att kommenterade artikeln i Hänt extra….. 
*
”Det hände mycket konstigt under sommaren….och jag och min dotter mådde dåligt så jag valde lämna….”
________________________________________________________________________
Allt vänds plötsligt på….
_______________________________________________________________________
Och istället för att det var jag som fick nog och slängde ut honom då han ville resa bort fem dygn mitt under pågående förlossning….
…..så skulle han ha lämnat för att han mådde dåligt och upplevde saker som konstiga….
*
Det var ju jag och tre andra vuxna i min omgivning som tillbringade 40-50 timmar i somras till att försöka förstå detta märkliga beteende som jag upplever han hade/och har…..
*
Och både dom – och jag – sa åtskilliga gånger att det var ju detta konstiga beteende som fick mig att må mycket dåligt…(det står t om i läkarjournalerna..)
*
Att detta han gjorde var ju psykisk misshandel dvs att frysa ut någon, undvika kommunicera och svara på frågor, inte visa empati, agera totalt känslokallt och inte se andras behov än egna….är inget bra beteende….
_
Likaså att skuldbelägga….och heller inte ta eget ansvar för saker utan låta andra människor ta detta….är inget bra beteende…
_
Människor runt mig har ju inte sett mig må såhär dåligt på 10-12 år – då jag befann mig i en annan destruktiv relation…
_
Men jag kan säga idag inser jag att ”tyst” misshandel – är på många sätt mycket värre att uppleva….än leva med någon som får sina utbrott pga impulskontrollbrist, men ändå kan vara ”bra” person mellan dessa…vilket var fallet för 10-12 år sen….
*
Men jag är tacksam för att jag innan i livet har gått igenom en destruktiv relation – då både jag och min omgivning reagerade snabbare denna gången och jag insåg ganska fort att jag måste ta mig bort från detta….
*
För detta märkliga beteende påverkade mig så negativt, att  jag kunde inte må såhär när jag nu skulle gå igenom en förlossning och ta hand om en bebis…..
..
Det tog ju all min energi….
…..men jag hade samtidigt panik ”hur ska jag klara bebisen ensam med min skada…” ?
*
Eftersom han nu vänder på allt i sitt uttalande känner jag att jag vill berätta lite mer av min upplevelse….
*
Vilket jag faktiskt inte tänkt göra mer än det som står i artikeln i Hänt extra denna veckan….
________________________________________________________________________
Och ja, jag skäms över och är arg på mig själv att inte ha tagit in alla varningssignaler som fanns….’
_______________________________________________________________________________
.
…..så det behöver ingen tala om för mig hur dumt detta var, för jag har redan varit arg på mig själv för detta….
😉
________________________________________________________________________
Förklaringen till varför jag gjorde det?
_______________________________________________________________________
Ja, dels ville jag tro på det som sades till mig i början av vår relation, men jag tror även att min längtan efter ett barn  var större än mitt förnuft…
😉
Det positiva är ju att idag finns det ju denna lilla underbara fantastiska tjej till vid min sida..som jag får vakna bredvid varje morgon med ett leende på läpparna…
Och självklart hade det varit min högsta önskan att hennes pappa skulle vara den som låg bredvid och kunde få uppleva detta med – men så är det inte och det fanns liksom inget alternativ att välja till slut för min del…tyvärr…
Hade en person som man talar om hur dåligt man mår av någons beteende tagit det till sig – och velat förändra – då är det en annan sak, men om man bara slår det ifrån sig så går det ju inte…
_______________________________________________________________________
Vi kan bara ta ansvar för våra egna handlingar och beteende, och det är bara vi själva som kan förändra saker…
____________________________________________________________________
Det positiva idag är ju även att Alicia idag har  kunnat få bra kontakt med sin halvsyster på pappas sida genom hennes trevliga kloka mamma – som vi nu träffat flera gånger efter uppbrottet. 
Och att han skulle ha lämnat pga att ”rädda dottern”….som han själv kommenterat i tidningen.
Ja, för mig är detta enbart en efterkonstruktion för att ”måla upp” ett slags försvar för sitt egna  dåliga beteende….och att då använda sin 7 åriga dotter som ursäkt för detta – ja, det gör man inte tycker jag….(det heller…)
Visst påverkades alla barn av att jag mådde dåligt av hans beteende mot mig. Men mina barn förstod ju varför.
Och när min ena dotter vid tillfälle säger ”Men varför svarar du bara inte när man pratar med dig…?” .och även ”varför är du så känslokall?”
Då säger det rätt mycket….för hans beteende var ju märkligt även för dom….tyvärr…
😉
.
Och det negativa då  – ja, det är att även jag nu troligen kommer ha stora problem med att få till en bra kommunikation med pappan till mitt barn…
_____________________________________________________________________
Idag vet jag ju detta….lätt att vara efterklok….
_______________________________________________________________________
Då jag mötte honom, fick jag ju bilden av en man som ville ta stort ansvar för sitt barn och att det var en person som kunde kommunicera bra…. som klarade leva i familj med allt vad det innebär…
Men jag har nu lärt mig att det finns de personer som kan prata om ATT kommunikation är viktig i en relation – men som sen inte kan kommunicera….
Det är en sak att säga att man har svårt att prata om saker, dvs att man är inbunden – för även detta har jag mött i relationer innan – men det är en annan sak…
_______________________________________________________________________
Då är man ju medveten om att det är så…
______________________________________________________________________
I detta fallet upplever jag att den  medvetenheten inte finns tyvärr….och det är för mig märkligt att man vid 40-50 års ålder inte har den självinsikten att veta hur andra upplever ens personlighet…
Och att man inte känner till sina svagheter och styrkor…
Jag vet även nu att man kan prata om att man VILL ta ett ansvar för sitt barn. men sen gör man inte detta….utan man säger till mig och andra att man ”Ska ta sitt ansvar” men i praktiken ser det sen annorlunda ut….
Likaså fann jag det märkligt att på det år vi var tillsammans inte ha fått möta en enda vän eller nära person till honom,  frågan är ju varför det är så?
Och det är väl därför jag uttrycker även i artikeln att jag tycker synd om honom trots att jag upplever att han har behandlat mig illa…
 ….för på något sätt tror jag att jag inte är den enda som mått dåligt av detta märkliga beteende innan…….
____________________________________________________________________
Och det gör mig ledsen för hans skull att det är så, och det gör mig ledsen att han inte heller vill ta reda på ”varför”….
______________________________________________________________________
Jag har ju även försökt  förstå ”varför” …
Jag har försökt att finna lösningar på hur vi ska kunna kommunicera, men nu har han även tackat nej till samtal via socialen…
Jag har även frågat ”Varför trio du vår kommunikation krockar?” och då fått svaret att jag misstolkade, jag var otydlig etc
Kort sagt: Ansvaret för detta låg på mig….
Och jag har många dåliga sidor – men att jag inte är kommunikativ av mig har aldrig innan varit en svaghet jag fått påtalat att jag har….
😉
Det gjordes en anmälan till socialen med mitt godtycke –  då jag i somras mådde så dåligt av hans beteende att jag fick söka hjälp,
Jag kunde inte sova, var extremt stressad av att leva med detta märkliga runt mig…
Anmälan gjordes då att vi kunde få dessa samtal samt att de skulle kunna sätta in insatser om han nu uteblev och inte tog något ansvar, pga att jag har min whiplash behöver jag ju denna hjälpen….
Jag var ju beroende av att han höll sitt löfte om att ta ansvar för vårt barn pga min skadas inverkan…
Mitt förslag både innan och på socialens möte var även att ”han kan få ta sitt ansvar för Alicia i mitt hem – att vi nu gör detta som ”kompisar”  – men det ville han inte…
Utan han önskade ”växelvis” boende med en 2 mån gammal bebis….
_____________________________________________________________________
Vilket inte är bebisens bästa…..det upplyste socialen honom om...
_____________________________________________________________________
Då föreslog han varannan helg….men inte heller detta fungerar ju med ett så litet barn…
Jag har ju ensam vårdnad, men på mötet föreslår även pappan gemensam….
Socialen frågade hur han tänker då…?
Om han nu tackar nej till samtal, nej till att ta sitt ansvar hemma hos mig…men ändå anser han att vi ska kunna ha en gemensam vårdnad?
Det känns ju ganska märkligt…och det är bara en av de märkliga sakerna jag har upplevt…..
_______________________________________________________________________
Vad är det då som jag upplever har varit och är så märkligt?
_______________________________________________________________________
Att vara olika är ju i sig inget bekymmer i en relation, jag har haft relationer både med män som varit öppna eller slutna, män som har kunnat prata om känslor eller inte…
Likaså har jag mött män som sagt att ”jag har ett häftigt humör” eller ”jag kan bli deprimerad ibland”….
Det är en sak…
Men att möta någon som beskriver sig själv med helt andra ord än vad omgivningen sen får uppleva – det har nästan aldrig hänt mig innan – och framförallt inte i denna ålder då de allra flesta människor känner till sina svagheter och styrkor…
Att man beskriver sig själv med ord som att man tar ansvar, tycker om att kommunicera och att man vill reda ut saker…
….för att senare få uppleva  en man som agerade motsatsen…
__________________________________________________________________________
För mig fungerar inte detta i en relation….
_________________________________________________________________________
Framförallt inte om man är höggravid, ska ha barn  och behöver konkreta lösningar på om man ska bo ihop eller inte – och hur man tar sitt ansvar för barnet….helst då innan det föds…
😉
Jag har mailat säkert 20 talet gånger samma fråga, hur och när vill han ta sitt ansvar för Alicia….jag har med min omgivning ställt den åtskilliga gånger…
När jag hade ett första möte hos socialen i somras – för att då se vilken hjälp jag kunde få om han nu struntade i allt – så bad jag honom skriva ner om, hur och när han ville ta sitt ansvar….
Då skrev han som svar på frågan:  Hur och när vill du ta ditt ansvar?
Följande mening….
”Ett barn ska knyta an till båda sina föräldrar…” 
Vilket var för mig mycket märkligt svar…..och ungefär så har det varit….
Lite som om man drar ”floskler” för att det ska låta bra men man förstår inte själva innebörden…??!!
_____________________________________________________________________
Jag vet inte….men jag har aldrig innan i livet upplevt något såhär konstigt….
_________________________________________________________________________
Har ni sett Saga i BRON?
Jag kan säga att jag har känt mig som den där kollegan till henne som blir frustrerad över hennes oförmåga att se socialt samspel, att veta vad och hur man ska säga, eller ha förmåga att kunna se andras behov, läsa andra människor och visa empati….
Vi fick även uppdraget av en kurator på KK att bestämma hur det ska se ut när Alicia föds….vi hade sen 6-7 timmars möte hemma med tre andra vuxna…
Och det kom då upp märkliga förslag som att:
”vi anställer en au pair” till en bebis för hans del så han kan jobba (för att han behövde jobba insåg jag under sommaren)…
…..kanske kunde han ”jobba” samtidigt som han ska ta hand om en bebis (sin del),….
Kanske kan han komma hem 17-21 varje kväll och vi hade ett separat boende och ta ett ansvar för att sen på helgen ha Alicia 10-20….?
Allt detta är ju inte Alicias bästa…
…..så efter 6-7 timmars samtal kom vi fram till att vi bor ihop 6 mån – som vänner eller par spelar ingen roll – han tar 6 mån föräldraledighet…
Jag tror han fick frågan 10 gånger om detta nu känns ok för honom?
Och det gjorde det…
Två dagar senare kom vi till kuratorn…
Där ändrar det sig IGEN….backar på förslaget vi kommit fram till, och vi var tillbaka på ruta ett…
Sådär höll det på….hela sommaren…
Ett undvikande att svara på kommunikation, satt tyst, frös ut etc Ändrade sig, sa en sak gjorde en helt annan osv…
________________________________________________________________________
Och han har alltså inte än idag svarat på frågan ”Hur” han ska ta ett ansvar för vårt barn…
___________________________________________________________________________
Inte heller valt att träffa henne trots inbjudan från min sida….då han haft ”annat inbokat” då jag bjudit in honom…..
Vilket även det var för mig märkligt – hade det varit jag som inte träffat min dotter sen hon föddes hade jag avbokat allt annat….
_______________________________________________________________________
Men det är jag det…
____________________________________________________________________
Jag föreslog även att vi skulle ha enskilda samtal – för att kunna mötas måste man känna sig själv…men då ansåg han att ”där fanns inte problemet…”
Jag försökte ”lära” mig hur jag skulle göra för att nå honom, frågade
”Vem kan kommunicera bra med dig?”
Tänkte att då kunde väl den personen lära mig vad jag gjorde fel….
Men då ville han inte namnge den personen….
Frågade vad jag gjorde som gjorde honom ledsen, vad jag kunde ändra så han skulle må bra?
Då svarade han: ”Det har jag koll på…”
________________________________________________________________________
HUR ska man då kunna göra något så relationen blir bättre?
_______________________________________________________________________
När Alicia var fem veckor tog jag kontakt med mamman till hans dotter sen innan då jag kände att även hon måste ju undra om sin lillasyster……
Och nu har vi träffats flera gånger och dottern har varit så glad att få chansen att komma över hit och träffa lillasyster hos oss…
Det måste ju  blivit lika märkligt för henne i somras, hon kan ju heller inte förstå varför jag mådde dåligt då…men hon fick ju se nu att jag mår bra idag! 
:-)
Jag och mamman hade inte fått träffas innan, men vi är faktiskt mycket lika varandra – och hon är både klok och trevlig! 
______________________________________________________________________
Hur framtiden ser ut?
______________________________________________________________________
Ja, det vet jag inte idag…..men jag hoppas ju på att han vill  ha samtal längre fram, så får vi se vad som framkommer där och hur vi kan gå vidare. 
Jag vill ju aldrig tro att någon beter sig dåligt medveten utan det finns alltid en förklaring till varför….
 –
Jag kan även förstå att han mådde dåligt men när jag frågade vad jag kunde göra för honom, så fick jag inget svar på detta heller mer än ”det har jag koll på” och då är det mycket svårt att reda ut saker…
Men jag hoppas att vi kan reda ut detta…..
– 
Jag känner bara att jag gjort allt i min makt just nu att försöka förstå och kunna fram till honom, men jag upplever att detta är mycket svårt…och det gör mig faktiskt ledsen att det är så!
Kanske finns det människor runt honom som når honom bättre än mig, jag vet inte?
Just nu måste jag lägga energin på rätt saker – och det är att ta hand om Alicia och Bella, Ida…
__
Och visst kanske det var fel av mig att ge Alicia sitt namn och boka dop, men eftersom jag inte fick respons på mina mail, eller kommunikation med pappan på annat sätt, utan jag lämnades att gå igenom förlossningen ensam (trots att pappan blev inbjuden att vara med) samt har jag fått ta allt ansvar ensam för Alicia, så visste jag ju inte ens om han ville vara en del i hennes liv. 
*
Därför fyllde jag i namn på henne när papper från skattemyndigheten kom, efter en diskussion med de som fanns runt Alicia om vad hon borde heta för vi ansåg att hon ”inte var en Charlee” när hon föddes…
Likaså bokade jag dopet då nästan alla tider var bokade hela hösten och sen kommer julen mm och jag ville ha ett dop innan januari då det blir kallt och min nacke fungerar ännu sämre…
Fel eller rätt av mig, vet jag inte. Men om jag fått vänta 6 månader på att få svar om han ska ta f ledigt eller inte, så tänkte jag inte vänta 6 mån på att få svar om när vi ska ha dop eller ej…
Det orkade jag inte!
:-)
Alicia mår i alla fall bra och har alla sina fina storasystrar som älskar och tar hand om henne. 
Och hon är omgiven av kärlek och bra energier 😉
Ha en fin dag!
Kram Cecilia