LISA HOLM – VILA I FRID….ATT FÅ UPPLEVA ”MORD”? DET HEMSKA SOM ”INTE FÅR HÄNDA”…

Finner inga ord idag….

Jag vaknade och fick läsa att man nu funnit Lisa Holm i Skövde avliden. Troligen mördad….?

http://www.expressen.se/gt/hundpatruller-soker-igenom-skogsomrade/

Hela den här veckan har väl alla mer eller mindre tagit del av Lisa Holms försvinnande från det Café där hon jobbade i Skövde.

Alla har funderat.

Hoppats och önskat att hon skulle återfinnas i livet…

Det gjorde hon inte.

På bara en vecka har en stor grupp människors liv förändrats.

Lisas anhöriga och vänner måste nu lära sig leva med att denna unga tjej är borta. Kan man det? Kan man acceptera detta hemska? Detta fruktansvärda? Det som alltid händer ”alla andra”…..

Jag själv känner maktlöshet. Trots att jag inte kände Lisa.

Det finns ju inget man kan göra i en sådan här situation mer än att sända all styrka och kärlek man kan till alla dessa anhöriga.

Den enda som hade kunnat förändra detta öde var den eller de personer som för drygt en vecka sedan av någon anledning orsakade hennes död….

För det finns väl ingen idag som anser att det var en olycka….?

Jag vet inte hur Lisas omgivning har det idag. Men jag vet att få uppleva mord på nära håll är jobbigt. Fruktansvärt.

När något sådant här sker kommer ofta egna minnen upp.

Egna känslomässiga upplevelser av något liknande….

Att leva i ovisshet när någon försvinner.

Att inte veta.

Att sen få upptäcka det hemska och fruktansvärda.

En gång i mitt liv har jag levt i den ovissheten….

Jag hade en elevs mamma som var ”försvunnen” i någon veckas tid innan mina elever en eftermiddag kom springandes mot mig och berättade att ”De har hittat en kvinna nu. Mördad i en oljetank. Det är på nyheterna…Är det hon?”

Den här eftermiddagen minns jag som igår……

Det var fredag eftermiddag. En del elever hade slutat för dagen. Många lärare hade gått hem…..

Eleverna som hade sett nyheterna kom springande frågade mig:

”Är det hon?”

Hur skulle jag kunna veta?

Den enda informationen vi som elevens klasslärare hade fått av polisen var att mamman var borta sedan några dagar.

Men detta hade hänt förut och det kunde även vara ”frivilligt”…..

Eleven hade ju även varit i skolan hela veckan.

När mina elever berättade om kvinnan på nyheterna – som då hade hittats i en oljetank – först då insåg jag att eleven inte hade varit i skolan idag…. Jag hade inte haft klassen så mycket den dagen och tänkte nog att det kunde vara så allvarligt att ”mamman var borta”.

Men det var det.

Handlingsplan för ”elev vars förälder försvinner och senare är bragd om livet”. Jag kan säga att det finns inte. Eller det fanns inte vid detta tillfället….

Så hur hanterar man det…?

Vi lärare som var kvar på skolan tog in de elever som var kvar i ett klassrum.  Där alla klasskamraterna till eleven grät. De förstod inte. Jag förstod inte. Det var så hemskt.

Alla nyheterna hela den dagen och veckan  efter handlade om deras klasskamrats mamma. Troligen mördad. Gömd i en oljetank där hon hade hittats på fredagen….

Efter några timmar av tröstande till alla elever så skickades dom senare hem. Även jag tog mina saker åkte hem.

Fortfarande förstod jag inte riktigt vad som hade hänt.

När jag kommer hem den dagen berättade jag om händelsen.

Orden jag möts av hemma var då ungefär: ”Asch, hon var säkert en jävla jobbig kärring som förtjänade det…”

Behöver jag ens säga vem som yttrade orden.

Att känna empati. Att känna förståelse. Att känna att ingen människa ”förtjänar” att mördas är väl en självklarhet?

Eller?

Helgen var omtumlande.

Inte minst för kvinnans alla anhöriga. Alla ville veta. Alla var ”involverade” i fallet. Alla nyheter handlade om detta. Vilket jag kan tänka mig var oerhört jobbigt och påfrestande för familjen. 

Rektorns sista ord till mig på fredagen var:

”Vi har krismöte på måndag om hur vi ska hantera detta på skolan och vad vi kan erbjuda klasskamraterna för kris och stöd….”

Måndagen kom….

Jag klev in i klassrummet och skulle ha ”min klass” den morgonen. Jag visste att alla elever skulle vilja prata om händelsen så jag hade inte förberett något annat….

Det var bara det att när jag klev in i klassrummet – så satt eleven vars mamma hittad mördad på fredagen på sin plats….

Jag gick då fram och frågade ”Hur eleven mådde?”

Vilken ”korkad” fråga att ställa, men jag visste inte riktigt vad jag skulle säga…..

Jag frågade om eleven ville prata om det. Svaret var ”Nej!”

Så eftersom eleven inte ville prata om händelsen, blev det istället en snabb improviserad lektion om något annat.

Idag minns jag inte ens om vad…..

Men oavsett vad jag pratade om den lektionen så kändes det ju helt fel. Helt meningslöst. Allt annat kändes oviktigt.

Och så tror jag alla runt eleven kände tiden efter…

 

En sådan här händelse påverkar ju alla.

Dock fanns tryggheten för eleven i att ”allt skulle vara som vanligt” – och så försökte skolan förbli. Vi höll lektioner som vanligt veckorna efter och vardagen flöt på.

Idag vet jag att eleven mår ok trots detta hemska.

Det är ju många år sen detta hände.

Men de här känslorna inom mig den veckan då mamman var borta och känslan av att den där fredagen kunna hantera det overkliga som nyheterna pratade om dygnet runt – de finns kvar än idag.

Jag kommer aldrig kunna förstå hur Lisas omgivning har haft det under den sista veckan. Jag kommer heller aldrig kunna förstå vad familjen och vännerna genomlever just nu när Lisa är offentliga nyheter för oss alla.

Men jag kan tänka mig att se Lisas liv i detalj och död nu målas upp i medierna dygnet runt både – är både en slags bearbetning men samtidigt är det så hemskt och så fruktansvärt….

Ord kan inte beskriva det som nu hänt Lisa Holm.

Jag kan bara känna ett mycket starkt medlidande med henne och hela hennes omgivning.

Vill även du hedra Lisa Holm gå in på länken nedan och tänd ett ljus för henne i morgon kl. 20.00. Tänd ett ljus för att all form av våld mot en annan människa inte ska få finnas….

https://www.facebook.com/events/1679424738954454/

Vila i frid!

Varma kramar till er alla och ta väl hand om er…..

HJÄRTA